Nu var det förkylt

Helg igen. Veckan gick väldigt fort efter att ha vabbat två dagar i början. Blev förkyld redan i onsdags men tappade rösten idag, eller nästan i alla fall. Väldigt hes är jag men om jag håller käft kanske det löst sig till i morrn. Troligt? Tja jag är ju lärarjävel och vi är ju lite småkända för att gilla vår egen röst. Jaja det ger sig väl.

Har läst ut The Road. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den men till att börja med var det en läsupplevelse utöver det vanliga. Känslan av att MÅSTA läsa vidare samtidigt som man inte riktigt orkar/vill är omtumlande. Språket och berättarstrukturen är fantstiska. Tematiken grym, både vad gäller själva storyn och hur giltig den är. Detta är en viktig bok men samtidigt en rätt fasansfull historia som gjorde ont i hela mig, varje ord och varje rad. Det är inte ofta jag kan säga att jag läst VARJE ord i en hel roman men den här gången gick det inte att låta bli.

Jag är rätt tagen faktiskt. Det var ett tag sen en roman tog mig i ett så fast grepp. Alla måste läsa den för det är en så vacker historia om en pappa och hans son som utspelar sig under de värsta tänkbara omständigheter. När det liksom inte kan bli värre så blir det just det men det är nog just precis det som gör boken så bra. Under allt så handlar den om oss människor och hur vi är, när det inte kan bli värre. Jag saknar den redan och har bestämt mig för att jag ska läsa ALLT som McCarthy har skrivit oavsett om det är lika bra eller inte. Ett sånt författarskap måste hyllas på det enda sätt jag kan: Köpa och läsa alla hans böcker och sedan kanske skriva en rad.

I morrn kanske jag lyckas köpa en bil, om jag inte blir sjukare eller fortsätter vara så jävla kräsen vill säga.

Fan vet vad som är värre!