Sportigt lov

No country for old men var värd varje Oscar den fick och kanske några till. Det var en väldigt, väldigt bra film. Bröderna Cohen gör riktig Amerikana med twist a la Cormack McCarthy. För mig blir det inte mycket bättre än så här. Favvoregissörer möter fantastisk författare i en skön, läskig, mörk thriller. Tjohoo! Lätt vinterns film! Lätt vinterns krypigaste stämning! Lätt vinterns krypigaste filmbadguy!

Vad har annars hänt så här i lovtider då? Längdåkning och slalom har vi hunnit med.

Kåbdalis med övernattning mellan Ti och ON var ett bra avbrott från vardagen. I dag har E. varit med brudarna till rinken och åkt medan jag stått i köket och:

Kaklat! - med benägen hjälp från min kära fader. Fint blev det om jag får säga det själv men vi får väl fälla slutgiltig dom i morgon när skiten ska fogas. Då om inte förr syns skavankerna som allra bäst. Fast hittils ser allt hyfsat rakt ut och än så länge sitter alla plattor kvar... Nu är det bara den alltid förekommande och ständigt lika trista städningen kvar.

Vilken tur att E. lovat städa. Men hallå! Nu gick hon och vilade.

Fan! Jag som för en sekund trodde att jag skulle slippa. SWOOOSCHHH! Så blåst man blev!

Nä - det är inte synd om mig!

Det kanske kunde verka så efter mina två senate inlägg men det är väl egentligen bara rätt åt mig! Är huvudet dumt... Annars går det faktiskt rätt så bra. Med snusslutandet i alla fall.

Jag är däremot fruktansvärt less. På jobbet och på eleverna. Det har varit en superseg vecka.

Sportlov! Ah! En av fördelarna med att vara lärare. En annan är snälla och trevliga elever som säger snälla saker och gör ännu bättre grejer.

Snart är det hemgång. Vin blir det i kväll, eller öl. Hmm - svårt val. Vet inte vad vi ska käka så det får bli avgörande. Nu ska jag försöka undvika att jobba en stund innan jag tar mitt pick och mitt pack. Åkte skidor i går igen. Det var fruktansvärt bra. Kände tekniken sitta lite för första gången detta år och det var ju en skön känsla.

Film ikväll? Eller kanske på spåret? Eller kanske lite bok? Nått blir det men vad vet jag inte.

Det enda jag vet är att jag inte ska snusa. För jag är ingen smutsig nikotinist längre. Vit som snö är jag! Jajjamänsan!

Inte död än

Men nästan. Det har varit hyfsat upp och ner må jag då säga. "Tänk positivt!" sa någon till mig häromdagen, då jag klagade över jobbig abstinens. Jojo! - som det är nu vill jag då helst inte tänka alls. För tänker jag hamnar jag per omgående djupt nere i snusdosan med tankens hungrande och knådande fingrar. Alltså föredrar jag att inte alls tänka på det, inte för en sekund reflektera över vilken sunkig och otillräcklig ersättning mitt lakritssnus faktiskt är.

Ändå känns det som att det går väldigt bra! Jo faktiskt! Suget kommer liksom i vågor. Det pulserar i läppen. Jag har ont i nacken. Ena ledbandet i foten gör sig lite påmint. Jg har småvärk i en tumme. Kroppen liksom smårycker på de mest småudda ställen som vid knäskålarna. Kanske har det alltid ryckt i knäskålarna men jag inte har tänkt på det, invirad i min nikotinsnuttefilt. Den som hängt med mig nu i över tjugo år. Scheisse vad gammal man hunnit bli.

När ska jag börja känna mig bättre? Sådär som de säger att man ska göra när man slutat med tobak? Just nu känns det som om något måste börja göra det värt alla krämpor. Jo! - Givetvis skyller jag samtliga krämpor på tobaksfrånvaron. Det ÄR jobbigt att sluta snusa, FAST det går rätt bra. Slalomskola i kväll. Eskapism på allra bästa sätt. Det är väl det som gäller - åka skidor och kanske bygga saker.

Eller så får jag göra som han i Naiv Super, och ta fram barnens gamla bultbräda när det blir riktigt svårt.

Snusa eller dö

Jag har slutat snusa. Eller åtminstone tagit en paus. Eller nåt. Jag har hur som helst inte tagit en snus sedan Onsdag förra veckan. Det har faktiskt gått rätt bra. Över förväntan. Det är egentligen nu som det börjat bli svårt. Trots att nikotinet ju lär ha lämnat kroppen har abstinensen varit svår idag. Jag trycker upp låtsassnus efter låtsassnus under läppen och försöker lura mig själv. Fast jag går inte på det. Fan! Dagar som denna önskar jag åtminstone lite att jag vore rätt smådum.

Det känns som att vanan ändå är värst. det sitter så djupt i reptilhjärnan att dra upp dosan vid allehanda tillfällen. Vafan - det är ju egentligen helt galet hur man betett sig! En snus när man vaknat, nästa efter frukost, en i bilen på väg till jobbet. Nästa snus vid morgonkaffekoppen på jobbet. OCH SÅ VIDARE! Vid varje jävla måltid för att inte tala om alla gånger mellan måltiderna. Tobak är fan osant osunt!

Egentligen har jag ju vetat allt detta - sådär helt intellektuellt sett - men det är ju så vansinnigt tydligt nu att inte ens en så hängiven nikotinist som jag kan missa det. För övrigt så tokdumpade jag snuset helt cold turkey. Tror det funkar bäst snarare än att upprätthålla nikotinbalansen med konstiga tuggummin och ännu konstigare plåster.

Kan rekommendera de nikotinfria snuserna. Det trodde man ju aldrig! Att jag skulle använda påssnus. Trodde inte att jag skulle använda nikotinfritt snus heller. Jaja hellre det. (Forts. lär följa...)

Se där - ännu en hemsk sak (att jag hemfallit åt påsar) som tobaken har fört med sig! Jävla skitberoende!!!

Kul och trist

Trista saker:

Att vänta
Möten om oviktiga saker
Begravningar
Storm
Att måsta ha med puckon att göra

Roliga saker

Slalom
Skidskytte på TV (fast svenskarna förlorar)
Vara med barna
Dricka Öl
Träffa syskon
Läsa böcker
Kramas

Jupp! Så är det.

Återkommer om elitlärarna på tv.

Ska elita mig hemåt till slalomskolan nu, så vanlig lärardjävel jag är

HA!

Jag visste det. Fejsbook ÄR en gigantisk scam från microsoft i syfte att skapa världsherravälde. Inte nog med att Bill Gates per automatik äger de kort du publicerar på fejsstället, han raderar inte dina uppgifter om du försöker att slingra dig ut ur greppet:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1815365.ab

För att ta det hela från början. Jag var givetvis mot hela tanken redan första gången jag läste om den. Dels för att det var microsoft, dels för att det så snabbt blev en fluga. Sedan kom det fram att när du väl publicerat en bild hade du inte längre rätt till den. Vid det laget tyckte jag att det började lukta konspiration lång väg.

Jo jag gillar sådana - konspirationer alltså. Gissa om jag nu kan sitta här och gotta mig. Jag känner mig förstås ytterst självgod eftersom jag så här långt inte har haft något annat än rätt. Microsoft försöker ta över världen, det är ju rean välkänt, och du medverkar till det kära fejsbokare! Men inte jag hehe! Du som en gång har börjat fejsbooka kommer att vara fast för evigt.

Resistance is futile! MOHOAHAHAHAHA!

Konstiga saker

Ibland stöter man på konstiga saker i sin vardag. I går fick den äldre stumpan tokspel i slalombacken. Halvvägs in i kvällens skidskola var vi. Allt hade gått hyperbra. Hon behärskade svängar och stopp med finess, stil och bravur. Säker på skidorna gled hon fint och snabbt mellan den utstakade banan. (Fatta förresten att de här nybörjarkidsen åker portar andra gången!!) Så skulle de öva på att ploga baklänges. Då kom det! SPELET. Gråt och fräs blandat med - jag kan inte etc, etc. Ledaren övertalade henne att ändå prova. Stor eloge till honom för det förresten! De som känner vår tös vet ju att det är lättare att krama vatten ur en sten än att få henne att ändra sig när hon bestämt sig för något. Det gick bra men tro inte att det hjälpte upp humöret inte. Vände skidorna åt rätt håll och åkte käppar. Ramlade vid sista och då var det kört.

" Sämst i världen" var väl uttycket som återkom oftast. Efter ett par rediga högerkrokar i den högst oskyldiga pisten reste vi oss dock ur askan och åkte vidare. Vissa av oss med krokodiltårar rullandes efter kinderna. Hav förströstan det gick bra till slut. Vi skulle åka i (tadadada) TÄVLINGSBACKEN! - Det går inte! Det är för brant! Jag kan inte! Jag kommer bara att ramla!

Det gick snorbra. Allt blev bättre och vi kunde dra oss hemåt med en bra känsla i kroppen. Vi hade åkt fort och snyggt.

Det är inte lätt att vara liten och bli så besviken på sig själv. Fast vuxna har det nog inte alltid så mycket lättare de heller. Appropå saker som är konstiga såg jag att TeliaSonera ska sparka ett bar tusen medarbetare. Orsak: Telia Sonera redovisar en vinst före skatt på 5 769 miljoner kronor för fjärde kvartalet. Det kan jämföras med vinsten på 6100 miljoner kronor samma period året före. Aktieanalytikerna hade i genomsnitt väntat sig en vinst före skatt på 6 169 miljoner kronor. Japp, ni såg rätt. Eftersom aktieanalytikerna hade gissat att vinsten skulle vara 331 miljoner högre ska man sparka 2 900 personer. Fast omsättningen väntas öka. Högkonjunkturen brinner för fullt. Styrelsen föreslår en utdelning på 4 000 spänn för varje aktie. Slutligen så spås vinsten efter skatt bli högre än föregående år. Så går det när man sätter sig i händerna på folk som är idioter, som sitter och gissar kurser som spågummor, som bara ser pengar och inte människor.

Jo det är ekonomerna jag talar om igen. Jävla idioter

En höger rakt upp i pistmaskinen skulle de ha!

Slalompappan

Japp, det är jag det, och det är jag glad för. Det passar mig mycket bättre än att vara pysselpappa. Även om det blev rätt fint till slut (se bilden i förra inlägget) så trivs jag nog ändå bäst med ett par skidor under fötterna. Mitt tålamod blir också märkbart större när jag får göra uteaktiviteter med barnen. Vet inte vad det beror på. Kanke har en släng av någon kombination av bokstäver? Skulle förklara en del i så fall.

I alla fulla fall ska jag åka skidor med Moa i kväll. Det gäller att internalisera kunskpen som det så fint heter. Jag var med Ella i Söndags och skulle ha åkt med Moa på Måndag men då krånglade bilfan. Forden ville inte starta på morgonen. E. ringde när jag var halvvägs till Lulstan. Hon fick ringa till min pappa och fick som tur var låna hans bil. Felsökte i går: Batteriet nästan dött! Ladda hela natten och i morse spann den igång, Mondeon! Det kändes ju rätt skönt.

Särskilt som det nog var mitt fel. Det var jag som använde bilen sist i Söndags. Jag kollade nog inte att Ellas dörr var ordentligt stängd. Hoppsan! Såg ni hur lätt och enkelt jag sköt över skuldfrågan till en förmodligen (i det här fallet) helt oskyldig femåring? Lite har man ju lärt sig av eleverna! Jaja - det ska i alla fall bli skönt att åka ikväll! Vädret verkar lovande och jag längtar efter att få dela frihetskänslan med mina barn. För mig är det frihet att åka skidor. Jag kan på rak arm inte komma på många saker som är lika roliga eller otvungna.

Bara bilfan startar när vi ska hem :)

Pysselpappan

Japp! Det är jag det. Jag och lilla vild pysslade lite när vi var hemma med vård av barn i fredags. Hon är väldigt duktig på att snappa balla experiment och fräna pyssel som hon sedan genast vill prova. Rent ärligt så är just pyssel inte den starkaste av mina sidor. fråga bara min gamla lågstadiefröken Inger vad hon ansåg om mina finmotoriska färdigheter så förstår ni vart detta bär hän.

Mitt pysslande brukar sträcka sig till att vika plan, skriva ut saker från Internet, gjuta gips och framförallt: limma ihop saker. Den som föjt min blogg ett tag kanske drar sig till minnes att jag en gång funderade på att byta ut mitt alter ego till Supergluedad med tydlig hänvisning till en småbarnspappas bäste vän; superlimmet. Tillbaka till saken. (Puh! Alla dessa utvikningar, man skulle ju kunna gissa på ett seriöst fall av skrivklåda här.) Ella hade sett ett skitbra pyssel (hennes ord) som skulle vara jättelätt och bli superfint. Vi skulle göra isskålar med paljetter och isglas som man fick dricka ur med sugrör.

Jojo. Sagt och gjort. Letade fram lämpliga muggar och skålar. Fyllde på med vatten och ställde ut. Problem 1: Hur fan får man den inre muggen/skålen att gå ner lagomt mycket? -Ella sa de på programmet hur man gjorde?

- Hmm, jag tror man ska sätta tejp.

Satte tejp, gick inge bra. Ah! Sätter vatten i den inre skålen oxå! Borde gå att väga av så den blir lagom tung. Gick skitbra!

Problem 2: Blida ute o fullt i frysen. Muggarna gick in men inte skålen. Förresten hade vi satt glitter i stället för paljetter i vattnet så att den skulle bli fin och glimrande. Ska det va så ska det va!

Söndag: Minusgrader, borde va klart.

problem 3: Hur fan ska jag få loss den inre skålen??????????????? Hur fan ska jag få loss den inre muggen i vit halvhård plast från den yttre i hård plast????????

Vatten. Till slut kommer den inre skålen loss. Sedan lossnar själva isskålen till och med rätt så intakt. Värre med glaset. Den vita plastmuggen gick sönder men inte lossnade fanskapet. Bara att kasta i vasken. (Trots pysselfruns benägna hjälp)

Jag: -Hmm jag tror vi borde ha satt en tyngd eller nått. Typ som en sten.

Ella:- Jo just det! Så gjorde de i programmet! och sen var det bara att försiktigt ta bort den inre skålen.

Jag: - *^%#^???!!!##

Ella: Oj jag glömde bort.

Tja som jag sa i början - det där med pyssel är ju inte min starkaste sida. Men jag har ju lärt mig något i alla fall.

Fråga alltid efter precisa instruktioner när du har med en 5 åring att göra.

Slalomskola rules

Vi var på slalomskola igår, jag och Moa. Vilken kick! Vår ibland så försiktiga och lite rädda stora tjej gav järnet och lärde sig både ploga och svänga på en enda kväll. Jag som innan suttit och dragit mig till minnes våra rätt hemska eskapader i samband med cykelträningen bävade lite inför kvällen. Alltså! De är grymma de där skidledarna! På ett enkelt och positivt sätt lyckades de få med sig ett gäng rookieungar att gå från att lära sig grunderna för ploga och plogstanna, till att åka ormen nedför Vallsbergets familjebacke. TVÅ gånger! Vilken inlärningskapacitet de har de där barnen. Önskar att man vore ens i närheten av hälften själv. Men ack den tiden är nog tyvärr förbi för allt för länge sedan.

Förresten har jag just läst ut en självbiografi (med spökskrivare) av den legendariske Irländske centertanken Tony Cascarino. Fick den i försenad julklapp av min snälle svåger och jag har inte kunnat släppa den. Den var helt fantastisk, särskilt för dem av oss som gillar brittisk fotboll och har följt Premier League och internationell fotboll under en längr tid. Boken är verkligen inte som alla andra sportpersonerbiografier. Den handlar mer om C. själv, hur hans liv sett ut, stora tvivel på sig själv, hur svinaktigt han betett sig och allt annat som man vill veta men alltför sällan får. Detta är en bok jag kan rekommendera till alla, inte bara sportfånar som undertecknad. Fast det är klart det blir roligare att läsa den när man känner till alla namn som nämns. Många av min barndoms hjältar paraderade förbi och just nu känner jag mig lite löjligt nostalgisk. Nästa bok blir nog att läsa klart Sharp Objects som jag gillar men samtidigt inte känner ett enormt sug efter heller. Skumt men jag ska läsa klart den.

Blev inbjuden till Aleprovarkväll ikväll. Suck - Typiskt nog är E. på bokträff med boktanterna som jag och tjejerna kallar dem. Jaja, får välan ta igen det en annan kväll. Ale är ju gott. Eller förresten så kanske jag tröstar mig med en eller två Nils Oscar framför TV:n.

En helt egen Nils Oscar provarkväll!? Tja, konstigare saker har man ju gjort.