Down on memory lane

Jag och familjen var til byn i helgen. Hälsade på hos doktor D med familj. Alltid lika najs och när man vart där undrar vi alltid varför vi inte gör det oftare.

Har förresten läst några böcker på sistone. Läste ut tredje(?) Jasper Ffordeboken om Den litterära detektiven Thursday Next. Inte den bästa av de tre men den tog sig på slutet så jag får nog fortsätta läsa resten av böckerna om henne som ligger oc väntar på mig. Grymt förresten! Ja, att ha flera böcker som ligger och väntar. Flera genrer har vi också så att man ska kunna hitta nåt man känner för , just där och just då.

Vi var till Kanisbacken och åkte skidor. Denna underbara backe där för övrigt allt en gång startade. Där jag har tillbringat fler timmar än jag ens är nära att orka börja fundra på att räkna. Det sköljde liksom över mig när jag och den gode doc ock stod där i liften, tillsammans och insåg att det var lätt 15 år sedan sist DET hände och att det nog var uppemot 20 år sedan vi båda dessutom stod på ett par skidor. Ah - härliga minnen. För så är det. Från det stället har jag bara bra minnen, sommar som vinter och höst som vår. Vi har varit där alla årstider coh gjort jag vet inte vad. Nu helt plötsligt dök det upp en bild av uppeldandet av tjärstubbe och en flaska greksprit en ljum sommarnatt.

Tyvärr inga kort för min fina mobil med lika fin kamera är hos the mobilerepairman.

Senaste lästa böckerna kom av ett bokreaimpulsköp. Lee Child heter författaren och hans romaner handlar om en skön snubbe som heter Jack Reacher. Reacher är en fd militärpolis från USA:s armé. Han är hård, kall och går sin egen väg. Han lever ett vagabondliv men lyckas hela tiden bli indragen i farliga och späänande brott. Jag började med Fienden och forsatte sedan med Prickskytten. Två schyssta kriminalromaner med bra skjuts framåt i handligen, lagomt trovärdiga/otrovärdiga karaktärer som passar fint in i genren och en stor dos rejäl men lite ovillig hjälte. Böckerna är lite som om ni tänker er en mix av Alistair Macleans coola och robusta Überhjältar med Ludlums lite mer listiga och förslagna och sedan blandar ner en tre amerikansk råbarkad polis/privatdeckarhårding.

Böckerna är i alla fall välskrivna och väldigt läsvärda om man gillar någon av ovan nämnda ingredienser. Jag har börjat på en tredje som heter Dubbelspel och som verkar likadan och lika bra som de första. Jag har för övrigt inte läst dem i ordning men det verkar inte spela någon större roll.  

I morgon ska jag åka slalom i Kåbdalis för vi ska ha friluftsdag. jippiieee! Sedan på kvällen är det klubbmästerskap för längdskidåkningen. Det finns en motionsklass också. För oss vuxna alltså. Jag är dock skeptisk. Ska jag förnedra mig och vara med och komma sist? För det är ju oundvikligen det som kommer att hända. Är min feta (fast iofs inte längre lika helt hysteriskt otränade..) lekamen verkligen redo för det? Kan jag ta de uppmuntrande klapparna på axeln? Jag vet faktiskt inte. Jag är inte som jag skulle vilja vara och som jag vet att jag både borde vara och skulle kunna vara om jag bara vore stark nog. 

Äh kanske nästa år, man blir ju så trött av att åka slalom en hel dag!

Påvetalibanen

Läs och begrunda

Benedictus hävdade under sin flygresa från Rom mot Kameruns huvudstad Yaoundé att kondomutdelning inte bara är verkningslös mot aids utan rentav "förvärrar problemet". Lösningen, tillade han, ligger i "ett andligt och mänskligt uppvaknande" och "vänskap med dem som lider". (från DN igår)

Jajamen! Detta är påven Benedictus åsikter om en trivial sak som HIV/AIDS. På väg till HIVfästet nummer ett i världen säger han detta. På väg till en region där hela generationer drabbats av sjukdomen och där ingen eller ltien medicinsk hjälp finns att få. På väg till en av de fattigaste och mest krigshärjade regionerna i världen. På väg till en region där skrock och okunskap i alltför hög utsträckning har fått utrymme när man försökt att utbilda folk om smittan.

Det svinet är på väg till en veritabel krigszon där viruset håller på att besegra befolkningen. 

Och så har han mage att säga sådana tarvliga tramsigheter. Sådana satans lögner. Sådana förbannande religiösa mumbojumboidiotier som att säga att det som hjälper är ett andligt uppvaknande och vänskap med de som lider. Jag blir nästan gråtfärdig samtidigt som jag uppfylls av något som näst intill kan liknas med en helig vrede. Jag blir så fruktansvärt arg. 

Egentligen är det kanske inte så konstigt. Man borde ju faktiskt jämställa den katolska kyrkan med annat löst patrask som sverigedemokrater, talibaner, fundamentalister av alla de slag och sektmedlemmar av alla färger och nationaliteter. För inte är det ju någon skillnad egentligen. En mörkerman (Läs sektreligiös) i min vardag sa häromdagen till exempel att om en kvinna har legat med fem män är det ju som att man ligger med alla dem om man ligger med henne. (hmm, luktar det inte lite homoerotiska drömmar där?!!?? så homofob han troligen är...)

Som en vän sa en gång: Det finns så många smutsiga människor!

Just nu är påvefan en av de smutsigare.

Fylla år

Nu drar kalasveckan för familjen igång på allvar. Idagär det hustrun som fyller, på Söndag blir stortjejen hela 9 år och sedan någon gång blir jag ett år äldre. Den här veckan brukar alltid vara en hysterisk vårvecka som kulminerar i dotterns kalas. Mitt brukar bli rätt så undanskuffat och har så varit sedan vi fick barn. Det är i och för sig helt ok att det är så. Jag är ingen födelsedagstaliban utan jag försöker att ta det lugnt med det där. Jag tror inte det har med åldersnoja att göra heller. För det har inte på många år nu, spelat så värst stor roll för mig egentligen, det här med att fylla år. 

Viktigare för storbruttan är det ju. Nytt för i år: Bowlingkalas. Tjejerna i klassen plus lillasyrran och bästakompisgrannen. Korv, bowling och chips. Blir det bättre än så?

Hon har för övrigt börjat läsa Harry Potter och är förlorad i Rowlings fantastiska värld. Den är ju rätt svår ibland, i alla fall om man är nio, så vi har en deal att hon läser två sidor så läser vi tio.  Fick läsa trettio sidor i en stöt en dag när andan riktigt föll på. Om man var stolt under skidtävlingen skulle ni bara veta hur stolt boknördspappan är nu. 

Nu ska jag hem och fira frun. Eller, ja vårt hysteriska liv fortsätter med ohejdad fart. Moa ska på dansuppvisning och Ella ska på skidträning. Själv ska jag hänga på lilla e. 7 kilometer i bra fart i tisdags på kanonskidor. Får se vad jag orkar i kväll. Gånerivikt projektet går hur som helst rätt hyfsat. Jag tränar flera gånger i veckan och även om jag inte direkt har varken superkondis eller är smal och smärt som en elitidrottare har jag åtmistone klart förbättrat mig sedan början av vintern.

Jag håller  i alla fall 10 åringarna bakom mig alltid och i bland åker jag till och med jämnt med 14 åringarna i nedförsbackarna!

Psykoterapi

Nä, jag har itne gått igenom det, faskt man kanske skulle behöva!?

Däremot har vi haft en psykoterapeut på besök på jobbet idag. (Jo, jag jobbar! Dumma jobbet, jag vill faktiskt ha sportlov som E. jag oxå). Han var där för att hjälpa oss att identifiera problem och komma med förslag på hur vi ska gå vidare efter att vi har satt fingret på vad som är fel.

Det kändes i min grupp som att vi faktiskt kom någonstans. Jag tycker att mycket av det som behövde sägas kom fram även om det var lite synd att alla i gruppen kanske inte pratade så mycket. Eller så hade de inget att säga, vilket i sig förefaller rätt otroligt med tanke på att alla församlade ju faktiskt är lärare...

Jag tror han förstod var våra problem ligger. Jag tänker inte gå in alltför mycket på det utom att konstatera att det finns och har funnits ett stort missnöje bland många i kollegiet. 

Det ska bli spännande i morgon då han kommer tillbaka, psykokillen alltså, och ska gå igenom vad han har kommit fram till efter att idag ha talat med samtliga anställda i tre grupper. Han ska även komma med förslag om hur vi ska gå vidare.

Vi är många som hoppas mycket på att det ska ge resultat och att vi ska få en ännu bättre arbetsplats. Vi har ju trots allt världens roligaste jobb och vi har elever som är oerhört nöjda med sina lärare och som trivs jättebra på vår skola. 

Bara han inte säger att vi ska sätta oss på kuddar i en ring och sjunga we shall overcome, eller gå på skratterapi eller något annat hjärnskrynklarmumbojumbo. Då får man ju hellre säga upp sig eller kanske åtminstone arbetsvägra.

Sportpappa

Kolla in stilen när stora tjejen drar iväg på första tävlingen med tidtagning och skate! Hon tog ut sig så hon fick blodsmak i munnen och bendarr i en halvtimma. Stolt pappa kan jag lova. Plats 13 av 19 är grymt i riktiga debuten. Lilla e åkte också. 600 m utan tid, o hon åkte grymt fint. Som sagt: stolt pappa.:-D