Den stora tomheten

OS är slut. Nåja, på ett sätt är det kanske inte så hemskt ändå. Det var ju inte direkt en klang och jubelföreställning så på det viset är det ju ingen större förlust. Problemet är väl egentligen att jag som många andra fäst stora förhoppningar vid det svenska deltagandet, sportnörd som jag är. Precis som när det var fotbolls EM avslutas detta mästerskap med en tom känsla. Det är liksom ett jaha- va fan gör vi nu?

Hehe. Svaret på det är just idag oerhört enkel. Derby ikväll kl 20.00 på canal+. Gnaget mot brajen. Guldchansen är ju borta för de svartgula så nu är det bara uefacupplats, bäst i stan samt stolthet som är kvar att spela om. Skit och fan och helvete men sånt är livet och jag sparar nog säsongsanalysen till senare i höst. Det man kan säga så här långt är väl egentligen tre saker. 1. Norling ska kanske överväga att ändra på sig när det gäller bristen på kontinuitet i laguttagningarna. Helt olika startelvor i alla matcher har inte visat sig vara en värst vidare succe. 2. Att tappa spelare som derek boateng och framförallt wilton figuereido ÄR ett gigantiskt avbräck för alla allsvenska klubbar. Att inte ersätta dem med spelare av likvärdig kaliber är att med flit sätta sig i den situation klubben är i nu. Vi behöver fler klasspelare helt enkelt. Ni vet, sådana som kan göra det där lilla extra och som gör det i match efter match. 3. Löpviljan. Jag har utan att helt vetenskapligt belagt det, sett att gnaget i snitt springer mindre än i stort sett alla lag de mött i år. Fotboll är ju en springsport och den som löper mest och snabbast har störst chans att vinna en match. Det är kanske inte helt och hållet så enkelt men det ligger nog ganska mycket i det. Bekväma spelare vinner sällan titlar.

För övrigt har eleverna kommit idag. Mina pluttar såg glada och goa ut. Några var arga som fan för att det har blivit ändringar i klasserna men det ger sig nog om några dagar. Det var annars förvånansvärt roligt att träffa de små liven igen. Det trodde man liksom inte där i slutet av Maj, då man var som mest kräkless på elever och skola och allt sånt som har med mitt jobb att göra. Var och hälsade på ettorna idag också. De verkade fina, bra och trevliga de också.

Fast låt mig få hand om dem några dar nästa vecka så ska jag nog få stopp på sådana fasoner också!

Jörgen Persson går på vatten

Jo, jag vet att han förlorade. Satt vaken och såg semin live. Vilken match, vilken spelare. Jag skiter egentligen i allt tjat om ålder och år som aktiv. Att möta kineserna i OS i Kina i semi och göra det så som Persson gjorde är inget annat än en bragd, oavsett hur det går i bronsmatchen. m Persson tar medalj kan det inte finnas någon svensk idrottare som kan toppa den prestationen under detta år.

Där på småtimmarna bjöds det på fantstisk bordtennis, dramatik och finfina psykningar. Kineserna var rädda för den gamle och det gick verkligen inte att missta sig på lättnaden och glädjen när Wang Hao hade slagit in matchbollen.

Hur det än går idag har Persson, tillsammans med tennisdubbeln och cyklisterna för mig utgjort spelens behållning. De har vart bäst när det har gällt, vilket ju inte kan sägas om så värst många andra. Annars har det varit mycket stolpe ut. Nära missar. Domslut emot. För att inte tala om rena bortdömningar. Dopning och domarskandaler, vet inte riktigt vad som är värst men som ni vet så gillar jag hur Ara Abrahamian står upp för vad som är rätt. Nu senast har en boxningsfunktionär gått ut och talat om korruptionen inom den idrotten. Rsultat: Avstängning från förbundet.

Det vidriga gubbväldet i IOK, kungarna utan rike, borde reagagera på alla oegentligheter i flera sporter i stället för att som i Aras fall ge sig på enskilda idrottmän och kvinnor som reagerar på fusk och korruption.

Efter i dag antar jag att en vår sista stora pingisartist kommer att pensionera sig från internationell topppingis. Förståeligt men trist. Därför vill ajg passa på att tacka våra " spin doctors" för underhållningen. Så länge jag kan komma ihåg har Bengtsson, Tickan, Äpplet, Ekan, Det evigt gröna trädet och inte minst Jörgen Persson underhållit oss genom att alltid vara bäst när det gäller. Rena och med fair play som ledstjärnor är de grymma förebilder för våra barn.

Idag kollar jag in Dream Team och Perssons bronsmatch

Tack för showen grabbar!

OS och jobb

Det enda som är bra, alltså riktigt bra hittils i OS är fan Jörgen Persson. Vilken hjälte! 42 år och fem avverkade OS senare är han i sitt livs form och har tagit sig till semifinal i en av de svåraste sporterna och dessutom i vargens egen kula. Vargen är nog förresten lite rädd för den vandrande vålnaden Persson. 

För kluftan gick det som jag trodde. Bara tre hopp i finalen. Hon borde alldeles uppenbart ha hållit sig till sjukampen men det är ju förstås bara vad jag tycker det. 

Om bibblo kommer nästa gång för det kräver bilder och de har jag tyvärr inte till hands just nu i skrivande stund eftersom jag sitter på jobbet och frenetiskt försöker undvika allt vad arbete heter såhär i veckans sista skälvande timmar.

Så vi hörs snart i en dator nära dig och då kommer det ni alla väntat på. Ja eller i alla fall ska jag berätta allt om våra sköna prettoplaner så boknördar vi är.

OS

Ara Abrahamian är en idrottare jag efter det senaste spektaklet hyser den största respekt för. Så jävla skönt att någon aktiv törs ta bladet från munnen och stå upp för idrotten. Nog för att brottning är en bedömningssport men det känns ju helt absurdt att dra lott om vem som ska få överläge när matchen är oavgjord. Att den idrotten som många andra lider av utbredd koruption är varken förvånande eller chockerande men att se det så tydligt under ett OS är däremot överraskande. Det mest frapperande i hela historien är annars IOK:s beslut att ta ifrån Ara bronset och stryka honom från listan på tävlande. Det är nog skitsamma för Ara men man kan ju tycka att grisarna i IOK kunde ha valt att markera mot brottningsförbundet och deras osportsliga regler och domaruttagningar, än att sätta dit en besviken idrottare som väljer att nyttja sina rättigheter att reagera. För vi svenskar lever ju i en demokrati och jag anar att även IOK gör väl anspråk för att stå för några ideal som liknar fair play och sportsmanship. Jaja, för mig är Ara en hjälte och IOK kan pussa varadras rövar där i sin fina lilla klubb som bara vissa får vara med i. För IOK verkar det vara viktigare att upprätthålla en fin fasad än att upprätthålla sina ideal.

Nu hoppas vi på Kallur och Holm, handbollstjejer och ja, jag vet inte. Vad har vi kvar? Skyttarna var nära, simmarna var ur form och hade inga reservbaddräkter med sig. Tyskdjävlarna slog ut oss i fotboll och Törnblad underpresterade som vanligt i stora mästerskap. Seglarna är nära och karonen blev sjuk. Förutom cykel och tennis så känns inte detta som sveriges OS. Vill det sig illa får vi bara med oss tre medaljer hem och inget guld. Fast vi ger inte upp än va - spelen håller ju på ett tag till.

I dag hejar vi på sanna och musse.

I morgon ska jag berätta om vårt bibliotek
Grym cliffhanger va.

F 02 will rule the world

Puh!
Jag är urkramad och upphängd som en disktrasa eller nåt. Mmmm vi har haft match idag, eller matcher närmare bestämt. Mina tjejer har gjort cup och matchdebut i ett slag. Vi hade två lag anmälda och efter några frånfällen i sista så hade jag 18 spelare till start idag. Tre matcher för båda lagen, alla mot 01:or blev det.

Drömstart i första matchen! VINST med 1-0 för röda laget! Förlust med 0 - nånting för randiga. Jo, jag var med båda lagen fast jag bara hade tänkt vara med det ena. Det är ju lite svårt för somliga att inte engagera sig så hårt.....

Förlust i resterande kamper men det gjorde liksom inget. Båda lagen fick göra ett mål i dag och framförallt hade de väldigt kul. Det hade jag också men det är länge sedan jag gapade så mycket under en hel dag. Det är inte så lätt sånt där som byten, hörnor, inkast, åt vilket håll man ska spela, om man får ta bollen med händerna och att man faktiskt spelar fotboll och är på en plan just där och just då.

Tjejerna lärde sig otroligt mycket och i sista matcherna såg de ut som veteraner som behärskade allt från inkast till medspelare(!), till att tacka för en god match efter slutsignalen. Jo, som ni märker är jag omåttligt stolt över mina fantastiska små lirare vars kämpaanda och glada humör skulle ha behövts i ett betydligt äldre lag där borta i diktaturens spel.

Moa spelade också idag och hur gick det för dem då? Tjaa, som vanlig höll jag på att säga. Vinst i alla matcher och överlägsen målskillnad. De är grymma de där 00:orna.

I morgon är det träning som vanligt för 02:orna, fast eftersom det är dagen efter match tar vi det lugnt med eftersnack, glass och mycket lekar. Sedan fortsätter vi med hårdträningen för: Akta er! nästa år då ska pif 02 dominera. Jajamensan

Om sommaren Del 2

Oj det dröjde visst lite, och jag har till och med hunnit göra min första arbetsdag men här kommer det i alla fall: Stockholm var såklart alldeles, alldeles underbart. Min kärlek till staden bekräftades än en gång, precis som alltid är fallet varje gång jag är där. Stockholm är en fantastisk stad men vårt äventyr skulle ju få en fortsättning.

Alltså styrdes familjebilen resolut och utan tvekan söderut längs E4:an. Kålmården nästa! Vi hade bokat en campingstuga för två nätter samt inträde till parken två dagar. Vi kom tidigt på morgonen åkte vi. Efter biljetthämtning drog vi direkt till parken. Parkering gigatus! Jäääättelång kö. Tips: skaffa biljetter i förväg så slipper ni den jääättelånga kön och går i den jättekorta bredvid. Det gjorde vi, fast först efter det obligatoriska toastoppet för Ella.

Vår yngsta förmåga är väldigt duktig på många saker. En av dem är att hon kan gå på toa precis var som helst. Sunkigt eller fint spelar ingen roll och under vår sommarresa har hon verkligen bajsat i allt från koja till slott. Jo faktiskt! Bokstavligen. Vi har varit på toa på ALLA ställen vi har besökt i sommar, liksom ett okänt antal mackar längs vägen. Tydligen är det så att det är ett överskattat nöje att gå på toa hemma. I alla fall har hon alltså gjort bom bom på alla museer, slottet samt förstås kålmården, innan vi ens hunnit in.

Utvikning om en skitsak kanske men ni som har barn kan kanske förstå hur centralt detta problem kan bli för en småbarnsfamilj på resande fot. " Pappa, jag måste bajsa" är ju liksom precis vad man längtar efter när man just ska gå in, håller på att sätta sig till bords, precis har hunnit ut på motorvägen osv.

Delfinerna var bäst! Tillsammans med safariparken och Tigrarna och linbanan och kamelridningen... Det finns så mycket att välja på som var så himla bra men inget slår egentligen delfinerna. Minen på nämnda minsting under delfinshowen var helt obetalbar liksom obeskrivbar. Barnen var helt förtrollade och det var i ärlighetens namn jag också. Grym park, fina djur, allting funkade och allting var väldigt välskött. Fast E uppskattade nog inte linbanan riktigt som vi andra. Lite handkramp efter första åket kanske? Fast det blev bättre och vädret var perfekt för att gå i park två dagar.

Jag vill helt klart dit igen men då ska vi ha en annan sorts stuga. Vi bokade lite sent så vi fick bara tag på enklaste stugvarianten. Kallvattenkran var den enda lyxen och stugan bestod av ett enda avlångt rum. Ingen toalett och förstås än mindre någon dusch. Vår andra förmåga besitter inte riktigt sin lillasysters obekymmersamma inställning till offentliga toaletter så det där med nummer två var ett problem. I båda servicehusen var alla toer på rad i bås så det gick följaktligen bra att höra hur det gick för de andra gästerna där de satt i sina bås. I stora servicehuset spelades låg musik i högtalare så det var kanske marginellt bättre men tja, nästa gång vi bor på camping ska vi fan ha egen mugg i stugan annars kan det lika gärna kvitta.

Fårrden avgick sedan mot norr efter två nätter med trötta, nöjda men i vissa fall något nödiga familjemedlemmar. Sommarens fjärde högakustenbropassage ägde rum den kvällen och vi fegade ur och stannade till i Klockestrand hos svågerns svärföräldrar (!) för middag och övernattning. Vackert som en dag var det men sen fick det vara nog. Hem till pitstan och gäster från när och fjärran. Del 1 av sommaren var avklarad nu hade vi så en vecka för omladdning, tvätt och biltankning innan högakustpassage 5 och 6 skulle äga rum.

Mer om det sedan. Och om bibliotek. Och om jobb. Och jädrar i gruset vad jag har att ta igen. Si ya soon rajt hir in sajberspäjs