Lite sjuk och grinig

Jag var det i går och är det idag. Lite sjuk alltså. Lite grinig också för att jag var lite sjuk och lite trött. Idag är jag lite sjuk men inte så värst grinig i alla fall. Nu får vi se hur de klarar av att leverera, kidsen. Jag tänker hur som helst inte lägga mer tid och energi på att vara grinig över det. Jag har fyra lektioner plus inlämningen av materialet till tidningen idag. Och så ska vi luncha med Storfredde som slutar i dag.

Tur att det snart är lov för annars vet jag inte hur jag skulle orka med allt.

Nu får det för övrigt snart vara nog! Alla ni som känner mig vet ju att jag är en övertygad rojalist. (Äh! skoja) Varöfr står det hela tiden på alla tidningars näteditioner om två unga människors förlovning? I dag läste jag att alliansen kan tänka sig att skjuta till pengar till bröllopet. Ja men va fan! Kungen är ju rik som ett skogstroll. Han har en förmögenhet på flera hundra miljoner spänn. Det minsta han kan göra är väl att pröjsa för dotterns bröllop?!?!

Jag hoppas så innerligt att det går bra för de unga tu(!) men jag hoppas lika innerligt att vi slipper bidra mer till denna förlegade, antidemokratiska institution än vad vi redan gör. Avskaffa monarkin och låt vickan göra vad hon vill.

Hoppla! Kanske är jag lite grinig i dag ändå!

I huvudet på tonåringar

Mmmm, jo, så var det dags igen. Ibland undrar jag hur de tänker de där tonåringarna. Jag och en kollega är ansvariga från vå skola för ett samarbete där våra elever skriver på en egen sida i en av våra länstidningar. Det är ett bra och på många sätt jätteroligt samarbete där vi får dra hela lasset och tidningen få skörda. 

Eleverna som är med är såklart alla helt frivilliga. De var redan från början helt medvetna om att allt arbete sker på deras egen tid och att våra deadlines är på riktigt. I skolans värld är ju en deadline inte alltid slutet på resan men i denna värld är det ju som så att det blir en tom sida om de inte levereras text och bild på utsatt tid. Detta har av oss påpekats några gånger. 

Nu är ju våra elever förvisso tonåringar och dessa konstiga typer behöver ju, som känt är , vissa påminnelser om dylika saker som att man ska göra saker i tid i den riktiga välrden.

I alla fall har jag nu ägnat hela eftermiddagen åt att jaga elever som inte har hållit sn deadline. " Jag ska.., Jag har inte hunnit..., jag vet inte vad jag ska skriva om..., jag har inte fått tag på..., den och den har inte gjort...,"

- Ja men vi har deadline 12.00 I DAG! (En allt mer frustrerad calvin kl 14.30 idag)

- Ja, jo men jag tänkte...

- Jag har vart sjuk...

- Ni har haft tre veckor på er! ( En ännu mer frustrerad Calvin strax därefter)

Jaja, ni förstår. Jag förstår också. Det är inte lätt det här med att vara tonåring. Att hinna med alla saker i skolan och på fritiden är svårt för alla men oj vad lätt det är att skylla på något annat. Det börjar i alla fall att ta sig även om det inte är mer än hälften som är klart. Paradoxalt är det våra rookies från åk ett som levererat medan våra omhuldade treor slirar.

I morgon eftermiddag åker jag till tidningen med det som är klart. Kanske får jag skämmas fast jag hoppas att mina duktiga elever levererar som vanligt. Sent som vanligt men hellre det än inte alls.

Annars är det ju jag somfår stå där med skammens rodnad i morgon. Det kanske är det som är problemet. Kanske borde jag skicka de som inte gjort vad de ska? Snabbt uppvaknande?

Men nä, jag är nog för snäll för det. Så jag sopar framför dem ett tag till, tror jag.

Separationsångest

Det blir många inlägg på kort tid men jag kom ju på att jag glömt skriva om ett viktigt jubileum. Det var i förrgår exakt ett år sedan jag separerade från mitt livs kärled. My precious.

Jo, gott folk det var då jag slutade snusa.

Nu har jag en gång för alla, till slut, kommit bort från det bruna oket. Har det gått bra då? Ja det har det eftersom jag inte en enda gång tagit ens ett litet korn snus i min mun. Inte ett halsbloss heller för den delen. Jag har knappt ens hållit i en snusdosa utom när jag köpt åt E. vid något fåtal tillfällen. (Hon får köpa själv har jag sagt.)

Det har varit överdjävligt svårt under många, långa perioder. Jag har fått kämpa med mig själv. Jag har tröstätit enorma mängder mat, godis och ostbollar. Jag har ersatt ett begär med ett annat. Mitt livs svåraste resa har det varit. Nu tänker jag mycket sällan på snus. Jag vill inte ha det även om det ibland som genom en reflex, eller kanske muskelminne rycker till under läppen någon gång om sänder. Jag är glad att jag slutade även om det inneburit en viktuppgång jag absolut inte fötutsåg.

Jag ångrar mig inte men det känns som om det riktiga avvänjningsarbetet börjar på allvar nu. Fri från nikotinet börjar så eder undertecknad nu en lika sammanbiten resa mot sitt smalare jag.

I dag firar jag för det glömde jag då det begav sig. Nä - jag tänker inte fika macka eller käka godis. I stället klappar jag mig på axeln en extra gång coh hoppas på mildare väder så jag kan åka lite skidor någon gång.

I morgon vabbar jag.

Hata magsjuka

Och snus

Och fett

Det brinner i förorten

Nu brinner det i förorten igen. Ungarna? kastar sten på polis och brandkår efter att de tänt eld på däck och parkbänkar
Varför? Brandkåren försöker ju bara hjälpa. Jag är ju inte expert på förortens problematik men under de år jag jobbade i Tensta hann jag ändå lära mig några saker. Jag fattade efter ett tag kidsens misstro mot svennar och svennesamhället. Alla myndigheter ville bara komma åt dem på olika sätt och t o m brandkåren stod för myndighetsutövning. Polisen och soc. var så klart de stora fienderna men även lärare och brandmän stod ofta för något dåligt. I många läder är ju myndigheterna de som är de riktigt onda.

Jag tror dessutom att många av de unga i föroterna känner sig osäkra på sin identitet, var de passar in i samhället utanför deras förort. Hur sak de klara sig efter skolan? Läs snabba cash och tänk Jorge så förstår ni exakt hur många av mina elever tänkte redan i sjuan/åttan. Det gör mig ändå ledsen att se Tensta brinna. Ibland kunde jag tänka att det skulle vara lika bra att nuka skiten och göra något fint där i stället. Samtidigt så tyckte jag mycket om stadsdelen, att det var lite som att åka bort fast det bara var 5 minuter hem till lilla svennestadsdelen där vi bodde.

Samtidigt som det brinner i Tensta och Rosengård och gud vet var annars i vårt avlånga land, är debattämnet för dagen om konst är konst eller om det inte är konst. Cirkelargumenten flödar till försvar för konstens provokationskraft. "Konst ska provocera- alltså provocerar jag - alltså är det konst!"

Som när han dokusåpapål drog till baltikum och köpte prostituerade. - Om jag filmar det och berättar att jag har lite ångest, och åker till baltikum och köper sex där!!! -Genialt, DÅ är det konst, och eftersom konst kan vara allt och eftersom konst handlar om provokation så är det ju konst i allra högsta grad eftersom folk kommer att bli svinprovocerade om jag åker och köper sex.

Puh! Ja ni förstår. Jag tänker inte ge mig in i debatten om huruvida det som NUG gjorde är/var konst eller inte. Jag tycker för det första att det var rätt lamt eftersom detta ju redan gjorts av en massa småkriminella som på inget sätt förklarat sig vara konstnärer, FAST de spelade in det på film och la ut på youtube. Grafittikonstnär kallade han sig visst och han NUG. (Eller så är det DN, man vet ju aldrig) Jag kommer ihåg en annan kille med namn på tre bokstäver som i början av 90- talet också var flitig med tuschpenna och sprayburk. ZIP stod det i hela stockholms tunnelbana under ett par år. Grafitti? Snarare Tagg och det här nya???!!! är visst inte så nytt. Fan, det måste ju vara en svår skymf att kalla honom grafittikonstnär med tanke på alla gymma killar och tjejer som faktiskt kan måla på väggar.

Skit i NUG egentligen. Det var inte honom detta skulle handla om utan poängen är hur hela det politiska och kulturella etablissemanget genast skyndar till antingen anfall eller försvar. Ivrigt påhejade av sensationsskaparna massmedierna. Mitt i krisens Sverige där Saab kanske konkar och varslen haglar, är den viktigaste frågan huruvida han borde han godkänts av konstfack eller inte. Eller om det verkligen är konst.

Sen har vi Pirate Bay historien. Inte för att jag är någon stor till skyndare av nyliberalerna i ledningen för det företaget men nog luktar det politik/branschpåtryckningar om den rättegången. Ska i alla fall bli intressant att se hur det slutar i denna den första ronden.

Samtidigt brinner det i förorten.

Here we go

Här den den senast utlästa boken. Citizen Vince av Jess Walter

Som ni kan se med era egna ögon har den vunnit en massa priser. Är den nåt bra då? Jo, säger jag med viss tvekan det är den nog. Framförallt ställer den några viktiga frågor om oss människor och det gillar jag ju att böcker gör. Den amerikanske medborgaren heter den svenska översättningen och det kanske säger en del mer om boken. Den handlar i alla fall om en man som heter Vince (Nähä!? Joho!!) som i skydd av US Marshalls wittness protection program bor i Spokane. Han är och han har varit en småskurk i hela sitt liv och när en massa saker ställ på sin spets för Vince inser han att han tack vare sin nya identitet för första gången får rösta i ett presidentval. (Vliket ju dömda brottslingar i USA ju inte får göra) Boken utspelar sig i den småkriminella världen och Walter hämtar en massa influenser från Spillane och varför inte Sopranos, samtidigt som boken i allra högsta grad handlar om demokrati och grundläggande samhällsfrågor som om det är lönt att bry sig. Tyvärr tycker jag inte att Walter lyckas fullt ut i sitt berättande. Logiska luckor finns liksom ett visst mått av tillrättaläggande i berättandet. Detta tycker jag drar ner helhetsintrycket en del men trots det är detta en bok att rekkommendera båder till deckarälskaren och den som gillar samhällsfrågor. Jag är i alla fall glad att jag läste den.

Äntligen ganska återställd. Tillbaka på jobbet idag. Intensivt som vanligt efter några dagars bortavaro. Det är som om ingen annan kan hjälpa eleverna och jag är den enda man kan fråga. Jaja, det är ju skönt att känna sig behövd ibland.

Det tog fram till Lördag innan jag kände mig helt frisk efter förra veckans hulkande. Stora E kände sig inte riktigt ok förrän Söndag. Vi blev i alla fall ofantligt glada och lyckliga för att Moa för en gångs skull verkade slippa få magsjuka. På Söndagen tog vi ut det: Ja! NU har hon GARANTERAT klarat det!

Vid halvtvåtiden i eftermiddags kom det så ett mess från stora E.

 " Moa kräks"

Somliga straffas om än inte direkt så i alla fall snart nog.

Förutom CitizenVince har jag förresten klämt några andra:

Jasper Fforde Har, som jag berättat tidigare, skrivit om en parallell värld som är rätt lik vår men ändå inte. Det är roliga böcker som leker med ord och fet fullkomligt haglar litterära referenser böckerna igenm. Man behöver inte ha läst alla klassiker för att häna med men det skadar nog heller inte om man har en någorlunda koll på den litterära kanon i Europa eller kanske ännu hellre Storbrittannien. Lättlästa böcker är det i alla fall och några av dem finns översatta till Svenska. Jag håller jsut nu på med den tredje i serien som heter Well of lost plots. Bra, rolig och underhållande även om det kanske inte är frågan om grandios epik. Trots det finns det ändå ett visst mått av samhällskritik mellan det roliga.

Jaja, på tal om det roliga ska jag gå och byta hink åt lilla gumman nu. 

Hata magsjuka

Kan man va sjukare?

Magsjuka härjar i vårt hus. Lilla e va på kalas i lördags. Kräk på måndag. Både jag och stora e blev sjuka i går. Har tillbringat större delen av natten på toa. Det kom i båda ändar samtidigt och det kära vänner är bland det värsta jag vart med om. :@ jag svimmade på toa eller somnade, jag vet inte. Jag vaknade till, sittande på stolen, lutad mot väggen med spy hinken i famnen. Jag mår svindåligt i alla fall. Hata magsjuka!

Triviala och andra saker

Fan det är kallt ute!

Men snö är fint så jag klagar bara lite fast det är för kallt för att vara ute och vintersporta eller gräva med barna.

Såg en lastbil idag. Det stod Bussgods på sidan. Är inte det månntro lite av en oxymoron så säg? Om det vore bussgods skulle väl godset åka med på en buss? Om godset åker i en lastbil borde det då inte heta lastbilsgods?

Någon slags jävla ordning får det väl ändå vara. Eller är det bara jag som tycker detta är konstigt?

Mer kärnkraft. Det säger regeringen att vi ska ha. Hmm, vi behöver förvisso mer energi för hur ska vi annars kunna driva alla lågenergilampor vi låter stå på dygnet runt, året runt? Hur ska vi annars kunna driva våra 1 dator per person i hushållet? Eller hur ska vi annars kunna använda våra stora, fina, platta tv skärmar som vi köpt på avbetalning i köptemplet med stora skyltar på fasaden?

Läser förresten nummer två av böckerna om Thursday Next, av Jasper Fforde. Den är bra men inte lika bra som den första. Jag längtar efter en bok som är lika bra som Lehanes "the given day" . Må vara att det kanske blir årets bästa men jag vill ha fler sådana läsuppleverlser.

I något slags eventuellt oförstånd trodde jag faktiskt ändå för ett ögonblick att vi skulle sluta med sådana där energikällor som ju kan vara lite skadliga för oss människor eller för vår planet.  Förnyelsebara energikällor hette det visst. I Pitstan med omnejd är ju vindkraften stor. Två gigantiska vindkraftsparker planeras och båda ska visst bli störst i norra Europa eller nåt. Läste att Sverige, så högteknologiska och miljömedvetna (?) vi nu är, knappt kvalar in på en europeisk top 10 lista över flest vindkraftverk. Det kanske kunda vara något att satsa på lite mer. Det blåser då åtminstone som fan hela tiden i Luleå och staden är ju redan ful som stryk. Alltså föreslår jag en übergigantisk vindkraftspark från bergnäsbron till SSAB. Det stället ser ju för övrigt redan ut som fucking Mordor så allt torde ju egentligen kunna ses som en förbättring.

Intressant förresten att Centern har gjort dagens (Årets? Årtiondets ,Seklets???) skönaste pudel. Jojojojo, alla har rätt att ändra åsikt och man kan fundera nytt i ljuset av nya rön osv. MEN, det ändrar inte det faktum att många ledande centerpartister var ledande figurer i linje 3, alltså NEJ  till kärnkraft på tiden det begav sig. dessutom kvarstår ju några rätt så betydande klurigheter kring det här med kärnkraft. 

* Ingen i Sverige vet ännu efter 40 - 50 års kärnkraftsdebatt vad vi ska göra av skiten. Inga bergrum finns preppade, ingen kommun vill vara frivillig, ingen slutgiltig förvaringslösning i sikte.  

* Såvitt jag som lekman kan förstå är ju kärnavfall fortfarande rätt farligt. Halveringstid på jättemånga tusen år, och då är faran bara halverad. Man kan fortfarande dö väldigt många olika sorters hemska dödar efter att radioaktiviteten är halverad och halverad igen, och igen, och igen och - ja ni vet.

* Det som kärnkraftskramarna säger inte kan hända eller att risken är så minimalatt det är försumbart att det kan hända HAR faktiskt hänt två gånger redan. Som vi vet. Hur många gånger olyckor eller mindre smältor har skett på riktigt i diverse diktaturer är ju av förklarliga skäl okänt. Om det har hänt två gånger plus någon för mörkertalets skull är det ju statistiskt sett tom rätt troligt att det kommer att hända igen, om man tänker på det totala antalet kärnkraftverk i världen. 

Som någon slags jämförelse kan väl någon kolla hur många flygolyckor som skett i förhållande till antalet avgångar samt hur många dösfall eller svåra skador i jämförelse med kärnakraften. ( Nä jag tänker inte göra det för jag hatar matte!)

Tage D, vårt kanske största komiska geni. Bättre än så här kan det inte sägas.

Så nu slutar jag

Första riktiga tävlingen

Moa åkte klassisk sprint i helgen. Det gick bra i hennes riktiga tävlingsdebut och hon hade två bakom sig i b finalen. Inte för att hon eg. Brydde sig men jag tror att det nog var rätt skönt att inte komma sist i alla fall.