Slalompappan

Japp, det är jag det, och det är jag glad för. Det passar mig mycket bättre än att vara pysselpappa. Även om det blev rätt fint till slut (se bilden i förra inlägget) så trivs jag nog ändå bäst med ett par skidor under fötterna. Mitt tålamod blir också märkbart större när jag får göra uteaktiviteter med barnen. Vet inte vad det beror på. Kanke har en släng av någon kombination av bokstäver? Skulle förklara en del i så fall.

I alla fulla fall ska jag åka skidor med Moa i kväll. Det gäller att internalisera kunskpen som det så fint heter. Jag var med Ella i Söndags och skulle ha åkt med Moa på Måndag men då krånglade bilfan. Forden ville inte starta på morgonen. E. ringde när jag var halvvägs till Lulstan. Hon fick ringa till min pappa och fick som tur var låna hans bil. Felsökte i går: Batteriet nästan dött! Ladda hela natten och i morse spann den igång, Mondeon! Det kändes ju rätt skönt.

Särskilt som det nog var mitt fel. Det var jag som använde bilen sist i Söndags. Jag kollade nog inte att Ellas dörr var ordentligt stängd. Hoppsan! Såg ni hur lätt och enkelt jag sköt över skuldfrågan till en förmodligen (i det här fallet) helt oskyldig femåring? Lite har man ju lärt sig av eleverna! Jaja - det ska i alla fall bli skönt att åka ikväll! Vädret verkar lovande och jag längtar efter att få dela frihetskänslan med mina barn. För mig är det frihet att åka skidor. Jag kan på rak arm inte komma på många saker som är lika roliga eller otvungna.

Bara bilfan startar när vi ska hem :)