Supergluedad

Funderar allavarligt på att byta namn på min blogg. Supergluedad kanske skulle passa bättre för enligt döttrarna finns det inget som pappa inte kan fixa med superlim. Det roliga är iofs att det mesta faktiskt går att fixa med superlim. Erkände mig dock besegrad när de ville att jag skulle laga några repstumpar. En hederlig gammal knut fungerade bättre men blev kanske inte lika estetiskt tilltalande som om skarven varit superlimmad.

Di små pysslade cernitlera med mostern i går kväll. Väl avsvalnade gick de sönder i några skarvar. (lergrejerna alltså.) Har aldrig superlimmat cernitlera förut men hittils verkar det fästa helt ok. Skottat snö och städat ur carporten har vi också hunnit med denna fina vinterförmiddag. Jag känner mig lite sådär löjligt duktig som man bara kan göra efter en helg fylld av städning och kalasande.

Polon går hur bra som helst och så här i halktider är det rätt underhållande att provocera antisladdsystemet i så många kurvor och korsningar som trafiken tillåter. (På tal om trafik återkommer jag i det ämnet snart i en blogg nära dig.) Ok det kan tyckas barnsligt (och är det säkert också) men det är ju så fränt att känna hur systemet stryper motoreffekten och bromsar hjulen olika och vips så sladdar man inte alls. Funderar dock lite på att stänga av det och prova lite. Hrrmm, man bör ju veta hur ens bil beter sig vid sladd på riktigt alltså. Rätt vad det är fallerar tekniken och så sitter man i diket.

Min uppmaning är följaktligen: Sladda mer! Det är lärorikt och framförallt väldigt, väldigt roligt!