Var är de...

...Valfrihetens förkämpar? Moderaterna alltså. Under hela mitt liv, såväl det mänskliga som politiska, har moderaterna iallmänhet och muf i synnerhet tjatat om valfrihet. De har tjatat om och om igen om individens rätt tt själv göra val. I alla sorts sammanhang vid alla tillfällen i livet har valfriheten varit det centrala budskapet för detta parti. Som de har kritiserat sossar och annat löst vänsterfolk för att, gud förbjude, vara MOT valfrihet på alla plan. Mmmm så har det varit.

Men nu är de tysta.

När Björklund nu vill avskaffa "flumskolan" (förlåt mig för citattecknen men eftersom den inte finns på riktigt måste jag ju markera dett på något sätt) och begränsa den nya gymnasieskolan hörs det märkligt nog åssit och ingenting. Så här är det: Major´n vill minska antalet poäng som är valbara för individen till 200 poäng. Han vill även avskaffa alla lokala inriktingar för gymnasiets olika program. Det kommer även att bli väldigt svårt för elever på yrkesprogrammen att kunna läsa till en allmän behörighet eftersom de då måte använda hela sitt individuella val till kärnämnena och helst lite till av poäng de itne har. Alltså måste de välja mellan extra poäng i karaktärsämnena ELLER nästan en allmän behörighet till universitetet i vissa ämnen.

Om dett har jag åtminstone inte hört muf säga ett ord. Det är ju intressant att notera att regeringspartierna verkar vara så brutalt regeringskåta att inte ens ungdomsförbunden vågar/får kritisera. Detta trots att den för ungdomsförbundet mest omhuldade sanningen, den om valfriheten, här har schackrats bort. Tja vem vet- denna regering kanske kan klara av att överleva ett tag till. Partipiskorna måtte vina hårdare och mer lustfyllt än vad de någonsin gjort tidigare inom svensk politik.

Häpp! Ska snart hem. Det är ju en skillnad som natt och dag på att köra nu och i December. Ja alltså det ÄR ju en skillnad på natt och dag i så måtto att det faktiskt är ljust både när jag åker och när jag kommer hem.


Så i valfrihetens namn kräver jag lite action från arga muffare. Men eftersom det lär vara en oxymoron får jag kanske sätta mitt hopp till arga unga vänstermänniskor som även de har varit märkligt tysta.

Upp till kamp! Var fan är kritiken? Alla kan ju inte tycka samma sak heller!?

Vad har jag då att välja på? Jag - valfrihetens förkämpe i bloggvärlden.