Nu jävlar

Nu har den kommit - majorens nya våta drömskola. Nu får vi vet hur han har tänkt sig hur våra framtids elever ska drillas och fostras.

Den som har följt min blogg ett tag vet nog i stort vad jag tycker om Björklund och hans visioner. Jag brukar försöka vinnlägga mig om att skilja på sak och person men i det här fallet ÄR det så hemskt och vansinnigt svårt.

Nu ska jag försöka utveckla min kritik och kanske t o m hålla det på ett sakligt plan.

1. BETYGSLIKNANDE omdömen från årskurs 1. Som en kollega väldigt fint uttryckte det: Vafan! Det är ju sjukt att vi samtidigt som vi ska stärka och lyfta eleverna sedan helt plötsligt ska kapa dem med betyg! MM, precis. Hur barnen ligger till vet både lärare, föräldrar och barn precis och exakt som det är idag med utvecklingssamtal och skriftliga omdömen. Jo det finns sådana! Redan från första utvecklingssamtalet på dagis. Även om man inte kan tro det så som det låtit från Folkpartiet. Dottern i ettan vet precis hur hon ligger till i förhållande till kamraterna och sig själv. Vem som hunnit längst i matteboken och vilka som läser den svårare läseboken osv. Att påstå att det i dag är otillräckligt med information om hur det går för eleverna i skolan är bara rent och skärt ljug! Så det så!

2. Nytt betygssystem med fler steg. En jävla skitkonstruktion som inte egentligen har någon annan funktion än att det ska skiljas ut de som pluggar mest från de som är sämst. Två ig betyg är ju faktiskt helt absurdt om man tänker efter: "Tja gosse lilla, du e ju extra dum så du får JÄÄTTTE IG. Ha där fick du din läshandikappade fan!" (Inte för att jag känner värst många kollegor som kan tänkas säga så, men for arguments sake..)

3. Avskaffa IV och införa ett 10:e år på grundskolan. Det känns så dumt att jag inte vet ens var jag ska börja. Det finns dock som jag ser det en fördel med en sådan organisation, och det är att man kanske kan få grundskolan att ta ansvar för sina brister när det gäller hur fasansfullt många elever som går ut nian med IG. Problemen är dock större. Jo! IV har faktiskt, tvärtemot vad det låter, fungerat bra. Jag och andra inom professionen har träffat många elever som gått IV och sedan kommit "tillbaka" till ett vanligt gymnasieprogram. Nästa problem är givetvis grundskolans oförmåga att få igenom dessa elever. Det lär ju inte bli bättre om inte grundskolan får ett gigantiskt och rejält menat tillskott. Ökade resurser är nog enda vägen att gå för en grundskola i kris. Förstatliga skiten är ju annars den självklara lösningen för större och jämnt fördelade resurser.

4. Lärlingsprogram. Tja branscherna har inte varit särskilt positiva av det jag har förstått. Minst hälften av utbildningen ska förläggas på en arbetsplats. Branscherna vill ju ha utbildad, färdig arbetskraft. De har inie tid och lust att utbilda elever som inte orkat eller kunnat ta sig igenom grundskolan. Och här kommer min kanske största invändning: Vad händer med dessa ungdomar i framtiden? De kan ju inget annat än ett enda yrke (I bästa fall). De kommer att ha väldigt begränsade kunskaper i ämnen nödvändiga för att kunna fungera som samhällsmedborgare. Jag menar; ska vi skicka ut människor från skolan som knappt kan läsa och skriva? Vilka chanser har de i framtiden egentligen? Arbetslivets Ö -lag och inget annat! Vem vill i slutändan antälla någon som inte kan läsa ritningar eller kan ta sig igenom en instruktionsbok på Engelska osv osv. I teorin låter det ju bra att de som är skoltrötta ska få en chans till ett yrke i alla fall, och det kan det säkert vara också, just då. Men vad händer sedan, när ryggen är kass, företaget gått omkull och komvux inte finns kvar men du har börjat konsumera, tagit lån har amorteringar och barn? Svara på det Björklund!

Blev långrandigt det här. Sorry! Ändå är jag inte på långa vägar färdig så jag återkommer i ämnet.

Räkna med det!