Att hålla vad man lovar

Jo, det är ju bra. Men jag har inte gjort just det. Inte blev det något städa eller möblera i går kväll heller. Jag orkade inte. Tyvärr verkar det som att jag inte slapp undan örkylningen som restenav familjen har drabbats av. Jag har iofs ingen feber men det känns ionte som att det är långt ifrån. Jag har sovit skitsopigt några nätter nu och känner mig råtäppt och en aning hängig.

I kväll har Moa skidträning om hon inte blivit mer förkyld, vill säga. Om jag slipper skjutsa ska jag banne mig göra ett rejält försök att få det fint där nere. Problemet är egentligen att jag måste flytta på flera saker för att kunna möblera och få till allt som vi har tänkt. Det kan ju tydligen aldrig få vara lätt. Är man dessutom som jag en typisk svenska man så lider vi ju tydligen av latsjukan på ett extraordinärt sätt. Hörde på radion i morse att den svenske mannen är latast i Europa. Som om inte det räckte är vi tydligen även mest jämställda. Hmm, undrar just hur det går ihop?

Alltså: Idag är jag en jämställd men lat svenska man som ska försöka att få något lite jobbigt gjort efter arbetet är avklarat.

Önska mig lycka till med det! Snälla!

Själv är jag nog för lat. . . . .