Var på tränarutbildning i kväll. Vi har en cirkel där vi utgår från ett väldigt bra och väldigt sympatiskt material som heter" träna och leda små lirare". Allt utgår från leken och lusten att röra på sig. Den sociala gemenskapen och att ha roligt betonas hela tiden. Det känns bra.
Det som inte känns bra är den totala dominansen av män på kursen. Två kvinnor var med. Båda i samma lag som mig och ingen av dem ville ha något ansvar för något. Det är ju jävla typiskt. Baa för att fotboll varit en manligt dominerad sport länge så måste den visst fortsätta vara det också. Det är dock lite deprimerande att ingen egentligen vill ta på sig ledarrollen i laget eftersom de "ju inte vet om deras barn fortsätter". HALLÅ!! VAKNA människor!
En helt annan inställning hade tydligen papporna till de 6 åriga pojkarna. 45 ungar anmälda och över tio frivilliga FÄDER!!!!, ville bli ledare.Där var det tydligen inget snack om att barnen eventuellt skulle sluta efter några gånger.
Vad gör vi förldrar med våra barn egentligen? Lär vi dem så tidigt att det ska vara skillnad tom i idrottsutövandet bara för att de har olika kön?! Jag blir faktiskt lite deprimerad måste jag säga.
Fast jag har åtminstone tagit mitt ansvar och anmälde mig som frivillig att ta huvudansvaret för träningarna. Dels för att de andra tragiskt nog inte ville men dels för att jag faktiskt tycker att det ska bli kul. Ska man engagera sig i något ska det väl ändå vara i ens barn. Slutar Ella så gör hon. Jag utgår från att hon fortsätter och kör som tränare denna säsong ut så får vi se nästa år.
Första träningen på Söndag! Räkna med rapport.
Om jag inte sitter i ett hörn och grinar förstås. 25 sexåriga tjejer kan knäcka den oförberedde. Trust me!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar