Nu räcker det

Jag var beredd i helgen, att ta bort alla vintergrejer. Kasta upp pulkor och bobbar, skidor och spadar, och alla andra vinter attiraljer, på vinden. Kanske ta fram cyklar och andra mer somriga saker. Men nej då! En och en halv jävla decimeter nysnö senare funderar jag på om jag ska åka slalom ikväll igen. Backen lär ju vara i grymt bra skick. Hmm, svårt val.

Fast jag vet inte egentligen. Vi har gjort så mycket vintriga saker att jag nästan är lite less. Fast bara nästan. För fortfarande är det så att jag har svårt att bli less på skidåkning. Nästa år blir det nya skidor. Och skidbrillor! Det suger ju rätt fethårt att åka med maxiamlt tårsprut så fort det går snabbare än 30 km/h.

Snart kommer nästa bokpaket. Mumsigt med ny McCarthybok! Vi har ju flera andra som jag inte läst men just nu känner jag bara för att fördjupa mig i Cormacks McCarthys vilda och faktiskt rätt galna värld.

Han skriver med ett sådant djup och har en sådan fantastisk språkkänsla att jag ibland måste dra efter andan. Det är inte de lättaste romanerna jag läst! Det kan ärligt sägas att jag fått brottas en del med hans böcker, inte minst när det gäller språket men även tematiken kräver eftertanke och många stunder av bryderier.

I exempelvis Blood Meridian, kan man inte tycka om någon av personerna som är med. Det finns ingen hjälte, ingen att ens på minsta lilla sätt att sympatisera med. ALLA är moraliskt förkastliga människor. Att ändå kunna skriva en bok där man inte bara vill läsa vidare, utan måste vända nästa sida och nästa och nästa, är inget annat än fantastiskt. Jag tycker att det sätt på vilket han målar sina karaktärer är så beundransvärt. Det är nästan så att man förstår hur de tänker, hur de kan leva med det oförsvarbara handlingar de utsätter sin omvärld på. Inte så att man sympatiserar med dem men han ge mig en chans att förstå deras bevekelsegrund åtminstone, utan att fördöma.

Boken slutar dessutom på ett högst tvetydigt sätt som vid första anblicken irriterade mig men såhär fyra omläsningar och någon vecka senare, kanske ändå var det bästa tänkbara. Beskrivningarna är dessutom så vackra, detaljerade och välskrivna mitt i allt det fula, att bara de gör boken läsvärd. Jag har jättesvårt att släppa den här boken märker jag. Varför? Jag tror att det enkelt kan beskrivas på följande sätt:

Blood Meridian är en fanastisk roman som beskriver det fulaste hos vårt släkte på det vackraste och alldeles mest fantastiska av sätt.

Så skulle jag skriva i ett sådant där fränt citat på bokomslagets baksida.

Det får väl bli mitt mål här i livet kanske? Att skriva koola citat till bokbaksidor. Kunde det kanske bli ett nytt drömjobb månntro?!

Feelgood?

Hmm. Det känns som om jag varit lite arg i mina senare inlägg. Eller är det måhända ett normaltillstånd snarare än ett övergående fenomen? Jag antar att det kan bli en del här eftersom jag ju inte kan belasta E. med precis alla åsikter jag har om allting. Jag vill mena att det nog skulle vara en övermäktig uppgift för vem som helst och jag vill ju gärna att min kära bättre hälft ska vara glad på mig.

Idag ska det dock inte handla om saker jag är arg på även om jag VAB:ar med Moa. Liten febersläng men inte något värre verkar det som. Och det kan ju få en att må rätt bra, det att det inte är något värre alltså.

I går var en kjempegrejt dag! Jag och tre kollegor var för en dag skidproffs. Eller, ja nåja, inte riktigt men nästan! Vi hade friluftsdag och åkte med elever till Kåbdalis. Meteorologerna hade lovat mulet och kanske lite snö. Vi hade strålande sol, ett par minusgrader, lätt vind och pisterna låg i ett perfekt manchestermönster och väntade vid ankomst.

Ibland har man ett bra jobb! Vi åkte fort, mycket och i stort sett bara där det var brant. Det var en grym dag och jag kände mig fantastiskt stärkt och upplyft på väg hem i bilen. Efter sol kommer dock regn. (eller är det tvärtom? skitsamma- för mig är det ibland så i alla fall)

Har ju en del träningsvärk idag då. Stel som en trettonåring på våga stuffa dans. Fast i motsats till honom har jag åtminstone redan haft mitt roliga!

:)

Lurendrejare, hästhandlare och borgare

Kan tyckas hårt med en sådan jämförelse men tja - de har ju själva satt sig där i skiten. Läste PT i morse och kunde på ledarsidan skåda ett stick av deras väldigt dugliga ledarskribent. Det handlade om utanförskapet och vilka som var med i det.

Hela valrörelsen ifrågasatte jag borgarnas siffror. Jag ifrågasatte även själva uttrycket som liksom flumskolan togs upp snabbt av landets samlade presskår. En intressant sak med antalet i utanförskapet var att det nämndes flera olika siffror för hur många som stod där, utanför. Alla borgare hade olika siffror med en sak gemensamt: det var alltid många.

Några lite mer drivna journalister fanns dock. De ifrågasatte väl lite grand hur det räknades där till höger. Hur som helst har vi nu fått svaret på en av de mest intrikata gåtorna inom svensk politik sedan palmemordet.

Se här i dagens PT:

En falsk bild, som dock inte hindrade finansminister Anders Borg att i måndagens SVT påstå att regeringen minskat utanförskapet med 145 000 personer.



Statistiska centralbyrån, SCB, säger sig aldrig använda begreppet "utanförskap". Ordet finns inte i dess vokabulär. Det är uppfunnet av den borgerliga alliansen och grundat på statistik över samtliga svenskars dagar med ersättning från socialförsäkringssystemet som sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, sjukersättning, a-kassa, socialbidrag, Ams-åtgärder.

Denna totalsumma har regeringen dividerat med något så tjusigt som "helårsekvivalent", som kan översättas med helårsarbetstid, och på så sätt fått fram sin miljonarmé av arbetslösa och bidragstagare. En i huvudsak fiktiv skara

Se där! Det var ju inte så lite intressant! Se till att det det blir färre sjukskrivningsdagar så har vi minskat utanförskapet! Jajamensan, det är faktiskt genialt! Vad härligt falskt och ljugigt. Titta vad man kan göra med lite kreativ bokföring minsann. Om det inte vore så jävla fräckt skulle jag nästan kunna beundra dem för en djävelusiskt briljant plan, värdig han som sålde frihetsgudinnan till några turister.

Där ser man dessutom vad man kan lära sig i den svenska flumskolan! Björklund kanske ska akta sig för att bita den hand som matat fram honom till ministerspiltan....

För att förtydliga

Jo, jag tycker att valfrihet är viktigt. Det har jag alltid tyckt. Jag tycker det är konstigt att regeringen vill begränsa den så kraftigt inom så många områden. Det var ett kulturprogram på svt2 i kväll där man diskuterade skolan. Björklund var där. Han såg så väldigt självbelåten ut, det gjorde han. Ni vet - så där som bara självrättfärdigande religiösa dårar kan se ut. Det liksom glödde av självgodhet. Huga.

Just det är kanske inte så konstigt. Vad som däremot ÄR konstigt är att resten av sällskapet lät honom definiera premissen för diskussionen. Självklart var det flumskolan som var själva basen för majorns argumentation. Förvånansvärt var att hom med det långa blonda håret som har kultur och debattprogram i svt lät honom hållas och till och med anpassade sig efter honom.

Vafan är det för journalistik egentligen? Att låta en politiker sätta nivå och premiss i en debatt ledd av en journalist! Skäms.

Jag har läst klart Blood Meridian av Cormack McCarthy, samt beställt fler böcker. En fruktansvärt bra bok. Kanske går den rakt in på min alltimehigh lista. Ska fundera lite och återkomma med ett försök till analys.

Appropå föregående inlägg måste jag kanske omvärdera lite. Jag tänkte kanske inte riktigt på vad jag krävde av våra stackars politiker.

Jag menar: Konsekvens i åsikt och handling har ju faktiskt aldrig varit centralt i konsten att driva politik.

Var är de...

...Valfrihetens förkämpar? Moderaterna alltså. Under hela mitt liv, såväl det mänskliga som politiska, har moderaterna iallmänhet och muf i synnerhet tjatat om valfrihet. De har tjatat om och om igen om individens rätt tt själv göra val. I alla sorts sammanhang vid alla tillfällen i livet har valfriheten varit det centrala budskapet för detta parti. Som de har kritiserat sossar och annat löst vänsterfolk för att, gud förbjude, vara MOT valfrihet på alla plan. Mmmm så har det varit.

Men nu är de tysta.

När Björklund nu vill avskaffa "flumskolan" (förlåt mig för citattecknen men eftersom den inte finns på riktigt måste jag ju markera dett på något sätt) och begränsa den nya gymnasieskolan hörs det märkligt nog åssit och ingenting. Så här är det: Major´n vill minska antalet poäng som är valbara för individen till 200 poäng. Han vill även avskaffa alla lokala inriktingar för gymnasiets olika program. Det kommer även att bli väldigt svårt för elever på yrkesprogrammen att kunna läsa till en allmän behörighet eftersom de då måte använda hela sitt individuella val till kärnämnena och helst lite till av poäng de itne har. Alltså måste de välja mellan extra poäng i karaktärsämnena ELLER nästan en allmän behörighet till universitetet i vissa ämnen.

Om dett har jag åtminstone inte hört muf säga ett ord. Det är ju intressant att notera att regeringspartierna verkar vara så brutalt regeringskåta att inte ens ungdomsförbunden vågar/får kritisera. Detta trots att den för ungdomsförbundet mest omhuldade sanningen, den om valfriheten, här har schackrats bort. Tja vem vet- denna regering kanske kan klara av att överleva ett tag till. Partipiskorna måtte vina hårdare och mer lustfyllt än vad de någonsin gjort tidigare inom svensk politik.

Häpp! Ska snart hem. Det är ju en skillnad som natt och dag på att köra nu och i December. Ja alltså det ÄR ju en skillnad på natt och dag i så måtto att det faktiskt är ljust både när jag åker och när jag kommer hem.


Så i valfrihetens namn kräver jag lite action från arga muffare. Men eftersom det lär vara en oxymoron får jag kanske sätta mitt hopp till arga unga vänstermänniskor som även de har varit märkligt tysta.

Upp till kamp! Var fan är kritiken? Alla kan ju inte tycka samma sak heller!?

Vad har jag då att välja på? Jag - valfrihetens förkämpe i bloggvärlden.

Krama ur mig som en disktrasa

och häng upp mig på en krok. Snälla!

Vi har haft projektredovisningsdag idag. 3:orna har varit hysteriska allihopa och jag har faktiskt ingen aning om hur många elever som med paniken lysande som fyrbåkar i ögonen, och med en stigande panik i rösten, har kommit och bett om hjälp med allsköns konstiga saker.

Oh Ah vad det e skönt att det e över! Nu ska bara betygen sättas och rapporter läsas. Förresten antar jag att det inte riktigt är slut på hyperelever riktigt än eftersom de har till i morron kl 17.00 på sig att lämna in sin rapport.

Nåja de har gått hem nu allihop och i morron får vi ta nya tag. Eller jag får göra det.

Kan ju hoppas att jag torkat till dess!

Nu jävlar

Nu har den kommit - majorens nya våta drömskola. Nu får vi vet hur han har tänkt sig hur våra framtids elever ska drillas och fostras.

Den som har följt min blogg ett tag vet nog i stort vad jag tycker om Björklund och hans visioner. Jag brukar försöka vinnlägga mig om att skilja på sak och person men i det här fallet ÄR det så hemskt och vansinnigt svårt.

Nu ska jag försöka utveckla min kritik och kanske t o m hålla det på ett sakligt plan.

1. BETYGSLIKNANDE omdömen från årskurs 1. Som en kollega väldigt fint uttryckte det: Vafan! Det är ju sjukt att vi samtidigt som vi ska stärka och lyfta eleverna sedan helt plötsligt ska kapa dem med betyg! MM, precis. Hur barnen ligger till vet både lärare, föräldrar och barn precis och exakt som det är idag med utvecklingssamtal och skriftliga omdömen. Jo det finns sådana! Redan från första utvecklingssamtalet på dagis. Även om man inte kan tro det så som det låtit från Folkpartiet. Dottern i ettan vet precis hur hon ligger till i förhållande till kamraterna och sig själv. Vem som hunnit längst i matteboken och vilka som läser den svårare läseboken osv. Att påstå att det i dag är otillräckligt med information om hur det går för eleverna i skolan är bara rent och skärt ljug! Så det så!

2. Nytt betygssystem med fler steg. En jävla skitkonstruktion som inte egentligen har någon annan funktion än att det ska skiljas ut de som pluggar mest från de som är sämst. Två ig betyg är ju faktiskt helt absurdt om man tänker efter: "Tja gosse lilla, du e ju extra dum så du får JÄÄTTTE IG. Ha där fick du din läshandikappade fan!" (Inte för att jag känner värst många kollegor som kan tänkas säga så, men for arguments sake..)

3. Avskaffa IV och införa ett 10:e år på grundskolan. Det känns så dumt att jag inte vet ens var jag ska börja. Det finns dock som jag ser det en fördel med en sådan organisation, och det är att man kanske kan få grundskolan att ta ansvar för sina brister när det gäller hur fasansfullt många elever som går ut nian med IG. Problemen är dock större. Jo! IV har faktiskt, tvärtemot vad det låter, fungerat bra. Jag och andra inom professionen har träffat många elever som gått IV och sedan kommit "tillbaka" till ett vanligt gymnasieprogram. Nästa problem är givetvis grundskolans oförmåga att få igenom dessa elever. Det lär ju inte bli bättre om inte grundskolan får ett gigantiskt och rejält menat tillskott. Ökade resurser är nog enda vägen att gå för en grundskola i kris. Förstatliga skiten är ju annars den självklara lösningen för större och jämnt fördelade resurser.

4. Lärlingsprogram. Tja branscherna har inte varit särskilt positiva av det jag har förstått. Minst hälften av utbildningen ska förläggas på en arbetsplats. Branscherna vill ju ha utbildad, färdig arbetskraft. De har inie tid och lust att utbilda elever som inte orkat eller kunnat ta sig igenom grundskolan. Och här kommer min kanske största invändning: Vad händer med dessa ungdomar i framtiden? De kan ju inget annat än ett enda yrke (I bästa fall). De kommer att ha väldigt begränsade kunskaper i ämnen nödvändiga för att kunna fungera som samhällsmedborgare. Jag menar; ska vi skicka ut människor från skolan som knappt kan läsa och skriva? Vilka chanser har de i framtiden egentligen? Arbetslivets Ö -lag och inget annat! Vem vill i slutändan antälla någon som inte kan läsa ritningar eller kan ta sig igenom en instruktionsbok på Engelska osv osv. I teorin låter det ju bra att de som är skoltrötta ska få en chans till ett yrke i alla fall, och det kan det säkert vara också, just då. Men vad händer sedan, när ryggen är kass, företaget gått omkull och komvux inte finns kvar men du har börjat konsumera, tagit lån har amorteringar och barn? Svara på det Björklund!

Blev långrandigt det här. Sorry! Ändå är jag inte på långa vägar färdig så jag återkommer i ämnet.

Räkna med det!